Idag blev det till att stiga upp lite tidigare. Husse skulle jobba och innan dess skulle matte hämtas upp på sitt jobb. Sedan körde matte, jag och E+T vidare till mattemor.

Efter en stund gick vi till skogen. Det var härligt att komma ut och jag kände mig förväntansfull, jag såg att matte tog med spårselen.

Mattemor la spåret åt mig, men hon visste nog inte hur duktig jag är, för det var lite för enkelt;).

En bit ifrån skogen hittade människovalparna en agilitybana(eller lekplats som människorna säger). Där stannade de och lekte och jag låg bredvid med min tennisboll. När vi skulle gå hittade inte matte min tennisboll. Trots att både matte, valparna och mattemor letade och letade kunde de inte hitta den. Men jag ska berätta en hemlis.....Hahaha, jag har grävt ner den, på ett säkert ställe. Jag berättade inte var den finns, trots att matte sa - LETA BOLLEN!

Tillbaka hos mattemor var jag trots promenad och ett kort spår inte tillräckligt trött. Mattemor höll på att fixa lunch, men när hon skulle hämta något i ett annat rum, det var då jag passade på......att stjäla en påse morötter och en grytlapp att lägga i trädgården. Med andra ord försökte jag "aktivera min människa". Förstår mig inte på matte, här försökte jag lägga ett spår åt henne och hon uppskattade det inte alls.....*suck*, ibland blir man så besviken.

Matte har förövrigt haft två hundar tidigare, men ingen har varit så omöjlig som jag, påstår hon. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det? Hon säger att jag kräver mycket aktivering och att hon försöker ge mig det, men att hon samtidigt är rädd att jag ska bli överaktiverad och stressad.

Det är inte alltid lätt att vara ägare till en människa.......

Hur är era människor? Lika svåra att förstå sig på, som min är?

KRAMAR // Enzo